Dag 3

Äntligen måndag! Den nya och fina arbetsveckan börjar med att en kär kollega har tagit på sig att slänga ihop avancerade bakverk som ska bjudas ut till eftermiddagsfikasugna kollegor. Mitt bidrag blir att skicka ut mail till den samlade arbetsstyrkan med en vädjan om att vänligen inviga den nya veckan tillsammans med mig och ett gäng bakelser.

Arbetsdagen rullar på, morgonfika kommer och går, gratulationer dimper ner i inboxen från kollegor som genomskådat min vurm för måndagar och anar att bullfikat kanske egentligen handlar om att jag dagen innan nollade, vilket såklart föranleder högtidligt firande även på jobbet.

Vid halv tolv-tiden sitter jag som bäst och äter min lunch när samma kollega som bakat kakor kommer in i lunchrummet med en blomsterförsändelse. Då hon redan på morgonen kommit in på mitt kontor med lite presenter blir jag lite förvånad och är inte helt på det klara med om hon nu trappar upp firandet eller om det är dagens överraskning.

Jag öppnar försiktigt vad som ser ut som ett blomsterpaket, och längst in hittar jag en liten blomma i en kruka. En Saintpaulia (får jag snabbt höra). I krukan, med armarna runt blomman, sitter en liten apa och ser lite trevande på mig. Precis bredvid den lite osäkra apan sitter en lapp som är signerad: Dina beundrare. Så det var dagens överraskning ändå!

Lite senare på dagen, vid eftermiddagsfikat, blev jag högtidligt gratulerad med en rejäl blombukett och en stylish klocka från kollegorna. In alles får man nog säga att trettioårsfirandet på jobbet blev en hit.

Ergo.

Överraskning numero tres bestod alltså av en Saintpaulia omsluten i en kram av en liten mjuk apa.