Dag 5

Nu har min överraskningsseriepresent rönt lite uppskattning och uppmärksamhet bland mina kollegor. Några gånger om dagen får jag svara på frågan om vad dagens överraskning varit.

Roligt tycker jag, och min familj blir stolt över sin påhittiga present.

På jobbet är jag i färd med att byta kontor. En kollega ska gå i pension och jag ska ta över hennes rum; ett optimalt planerat kontor med charm, tämligen högt i tak med förhållandevis bra ljusinsläpp och fantastisk utsikt över vattnet. (Så hade annonsen på hemnet sett ut iaf)

Arbetsdagen flyter förbi och jag kommer överrens med min kollega att hon ska lämna ett helt gäng grejor på kontoret, så får jag välja ut vilka saker jag vill ha kvar, och kan sen slänga resten i något förråd någonstans.

För att min pensionsfärdiga kollega ska känna sig riktigt nöjd med sin sista arbetsdag har en liten avtackning anordnats efter jobbet av chef och både gamla och nuvarande kollegor. Halv fem blir det snittar och bubbel med tillhörande konversation och lite presenter från arbetsgivare och medarbetare. Mitt under firandet ringer min mamma och frågar om jag har tid att prata. Svaret är såklart nej, då jag ju firar att jag får ett nytt kontor och att förre rumsinnehavaren ska ta en rejäl sovmorgon dagen efter. Och dagen efter det. Och dagen efter det. För som jag förstår det är pension lika med sovmorgon.

Jag bestämmer en senare tid för samtalet med min mor, och när avtackningen är avklarad går jag upp och tar på mig jackan och ska just gå när mamma ringer igen. Hon läser upp en kort novell för mig, som hon skrivit några år tidigare och endast delat med sig av till ett fåtal. Lustigt nog visar det sig snabbt att jag faktiskt är en av dessa få utvalda som redan hört den, men då den är riktigt bra är det bara att luta sig tillbaka och njuta. Så tack för det mamma!

Ergo.

Överraskning numero cinco bestod alltså i en telefonuppläsning av en novell, egenhändigt författad och nedskriven av min ömma moder.

Dag 4

Tisdag. Möjligen den sämsta dagen på veckan.

Måndagen är en trevlig dag, man kan fortfarande minnas hur det var när man var ledig under helgen, men på tisdagen är den där sköna helgkänslan som bortblåst. Det enda som hägrar framför ögonen är arbetsdagar.

En hel tisdag. Följd av en onsdag. Sedan en torsdag. Och som om inte det vore nog anar man den där fredagen som just nu är lite för långt bort för att man ens ska kunna ana den där sköna fredagskänslan. Kort och gott är tisdagen veckodagen som redan på förhand har riktigt dåliga odds för att bli en toppendag, hur man än vrider och vänder på det.

Min lillebror hade redan på söndagen berättat att jag skulle höra av mig till honom när jag slutade jobbet på tisdagen, och eftersom jag förstod att en överraskning väntade hade jag ändå något som fick mig att ha ett lite bredare och mer belåtet leende på jobbet.

När klockan är runt tretiden på eftermiddagen ringer min bror och säger att: för att kunna ge mig överraskningen så måste han tyvärr berätta den redan nu, då jag måste göra ett litet val.

Överraskningen består i att jag får en middag lagad åt mig, antingen hemma hos mig eller hemma hos honom. Då det är närmre från jobbet hem till min bror väljer jag att äta hos honom.

Efter jobbet åker jag hem till brorsan, får finmiddag (lasagne) och dessutom två matlådor att käka som lunch på jobbet. Efter maten tar vi en långpromenad och avslutar således dagen med en överdos av avgaser och smog i Stockholms innerstad.

De härliga avgaserna får mig nästan att minnas att det faktiskt är tisdag idag...

Ergo.

Överraskning numero quatro bestod alltså i en middag samt två lunchlådor, tillagade av en liten bror i hans ännu mindre kök.

Dag 3

Äntligen måndag! Den nya och fina arbetsveckan börjar med att en kär kollega har tagit på sig att slänga ihop avancerade bakverk som ska bjudas ut till eftermiddagsfikasugna kollegor. Mitt bidrag blir att skicka ut mail till den samlade arbetsstyrkan med en vädjan om att vänligen inviga den nya veckan tillsammans med mig och ett gäng bakelser.

Arbetsdagen rullar på, morgonfika kommer och går, gratulationer dimper ner i inboxen från kollegor som genomskådat min vurm för måndagar och anar att bullfikat kanske egentligen handlar om att jag dagen innan nollade, vilket såklart föranleder högtidligt firande även på jobbet.

Vid halv tolv-tiden sitter jag som bäst och äter min lunch när samma kollega som bakat kakor kommer in i lunchrummet med en blomsterförsändelse. Då hon redan på morgonen kommit in på mitt kontor med lite presenter blir jag lite förvånad och är inte helt på det klara med om hon nu trappar upp firandet eller om det är dagens överraskning.

Jag öppnar försiktigt vad som ser ut som ett blomsterpaket, och längst in hittar jag en liten blomma i en kruka. En Saintpaulia (får jag snabbt höra). I krukan, med armarna runt blomman, sitter en liten apa och ser lite trevande på mig. Precis bredvid den lite osäkra apan sitter en lapp som är signerad: Dina beundrare. Så det var dagens överraskning ändå!

Lite senare på dagen, vid eftermiddagsfikat, blev jag högtidligt gratulerad med en rejäl blombukett och en stylish klocka från kollegorna. In alles får man nog säga att trettioårsfirandet på jobbet blev en hit.

Ergo.

Överraskning numero tres bestod alltså av en Saintpaulia omsluten i en kram av en liten mjuk apa.

Dag 2

Dagen då jag egentligen fyller år.

Börjar med att jag vaknar på soffan hos en kompis. Jag håller som bäst på att städa bort sängkläder och lägger vackert tillbaka soffkuddar och annat när min kompis frågar om vi ska käka frukost på stan.

Sagt och gjort. Pendeln tar oss in till stan och vi promenerar runt ett tag innan vi hittar ett öppet fik; klockan är ju faktiskt bara 11:00 på en söndag...

Efter frukosten hinner jag uträtta lite ärenden och får nån gång mitt på dagen ett sms från okänd avsändare. Av sms:et framgår att jag ska visa upp det på en pressbyrå för att få ut det jag beställt. Vilket ju är lite avigt då jag inte beställt något.

Med min omåttligt skarpa hjärna förstår jag dock att detta är dagens överraskning.

En pressbyrå hittar jag till lite senare på eftermiddagen. Jag går in och visar upp sms:et för en aningen uttråkad expedit som efter lite stirrande på min telefon och lika mycket stirrande på mig tar sig i kragen och knappar lite på datorn och till slut ger mig en guldlott som jag stoppar i jackfickan.

Framåt kvällningen tar jag fram min guldlott, letar fram ett lottskraparverktyg (en tesked fick det bli) och skrapar min lott samtidigt som jag pratar med den bror som är skyldig till dagens överraskning i telefon.

Guldlotten visade sig vara en liten nit. Men lika glad för det är jag. Nu slipper jag ju bekymra mig för vad jag skulle spendera vinsten på!

Ergo.

Överraskning numero dos bestod i en guldlott som uppenbarade sig genom ett mystiskt sms.

Dag 1

Bord är bokat på en trevlig restaurang för att fira in mitt inträde i vuxenlivet.

Min lillebror envisades med att sköta bordsbokningen, så jag anade tidigt några ugglor i mossen.

Min starkaste gissning var att min mamma, som tidigare hade sagt att hon inte kunde komma, faktiskt skulle dyka upp ändå - i sällskap med min mormor kanske?!

När vi kommer till restaurangen och jag ser att det finns två extra stolar vid bordet förstår jag att min gissning varit ganska träffsäker.

Efter en stund dyker, såklart, både mamma och mormor upp, och middagen blir en hit. Bland mycket annat fick jag och mitt sällskap lära oss att man tryggt kan lämna sina barn på en öde ö. Så länge man lägger dem i en korg och ställer in korgen i en garderob, och ser till att stänga dörren innan man tar en liten seglats i skärgården.

Ergo.

Överraskning numero uno bestod i min mammas och mormors deltagande i firandet av min trettioårsdag.